Flera gamla inlägg...
"Fredag 24/5 TÅGRESAN TILL LHASA
Tågresan från Xining till Lhasa började lite skakigt. Precis innan vi skulle kliva på tåget så tittar vi på vår biljett och tycker den ser konstig ut. Pao Ming säger då att det är tre olika rum vi ska sova i !!!!!!!! HJÄÄÄLLPP!!! Ligga intryckt i en trång hytt med tre kineser som fiser, rapar, spottar, röker och inte torkar sig i arslet är inget man vill göra...tro mig..Så just då ville jag inte åka med detta tåget...
Men....det var inte rumsnumret som stod utan bäddnumret (vi fick hjälp av en snäll tysk tjej, när vi irrade runt i korridoren), så vi fick sova i samma kupe, jag, Per och Mats. Men istället fick en stackars kines som inte kunde ett ord engelska, stå ut med oss. Men vi var väldigt glada att vi inte behövde dela hytt med flera kineser, för jisses....."vår" kines la av värsta smygbrakaren när han låg i sin slaf och den luktade överjävligt.....Sen gav vi igen när vi släckt lampan genom att fisa lite och snarka...och vid fyratiden på morgonen så var vi av med honom....:-)
Det var ett kargt och öppet landskap som vi åkte genom, och vi var väl inte så där jättimponerad...(Pao Ming och Jerry hade suttit uppe sen sju på morgonen, vi sov till tio ung) men det dök upp ett och annat "icemountain". Vi är ju vana vid våra fjäll i Sverige, så i början var det inte så märkvärdigt tyckte vi..
Vi åkte på cirkus 5000 meters höjd, så vi var ganska trött och det man ska tänka på är att inte stressa upp sig och anstränga sig så där jättemycket, för då kan man bli lite yr i mössan...Men vi var kaxiga o sa att vi är "Vikings" vi klarar det mesta!!!Till skillnad från kineserna...för dem är det nog att komma ut i friska luften..då blir de yr i mössan...De är båda från storstäder, Peking och Shanghai...
Tåget stannade oxå till en gång så vi kunde kliva av och kippa efter andan...
Ja det var en enda lång tågresa, med några "ships" (får), lite jakar och en vacker sjö...
När vi närmade oss Lhasa däremot, där tornade sig de riktiga "icemountains" upp...Det var imponerande att se....
När vi kom fram till Lhasa, väntade vår guide där på oss. Vi fick varsin vit halsduk lagd runt halsen...det är en välkomstgest i Tibet..."
"Lördag 26/5 DALAI LAMA TEMPEL
Denna dag var en alldeles fantastisk dag!!! Vi besökte Dalai Lama Tempel (Potala Temple)
På morgonen åkte vi först o fotade templet utifrån..helt fantastiskt mäktigt är det...det som också är intressant är alla de som kommer dit för att göra sina 100 000 böner....De ligger överallt och kastar sig oxå på marken medans de går dit....Vi tycker ju att det är liiite konstigt....och pengarna de tigger ihop ger de till munkarna....
Dagen innan när vi var i Xining och besökte templet där, så berättade Pao Ming att detta tempel ägde tre (!) hummrar!!!!! Alltså bilar....vi såg inte dessa men vi såg flera andra stora schyssta bilar där...Lite lurendrejeri är det nog allt...
Innan vi kunde gå in i Dalais hem, så besökte vi ett mindre tempel (många tempel blir det) på "stan". Det var en intressant upplevelse..Människor stod o köade med en skål med jaksmör som de skänker till munkarna...Detta använder de till att tända ljus med, men de tuggar även på det...(!!). Den lukten som var där inne går inte riktigt att beskriva, den måste snarare upplevas :-), men det är en blandning av jaksmör (och då måste man veta hur illa det luktar), rökelser och gammal skit...
Inne i templet väntandes på sin tur såg vi oxå en västerländsk tjej som stod där och tuggade på sitt jaksmör och såg ut att vara i en helt annan värld.....läskigt tyckte vi..
Sen var det då dags för lunch. Och denna dagen var det dags för "western style" där jag beställde pizza för att vara på den säkra sidan....Per och Mats testade jakkött...Jag var skeptisk men jag provade och det var supergott!!! Jag ångrade mig nästan över pizzan....Käkade lite, men matlusten har inte varit på topp denna veckan....(hmm, undrar varför..) Efter maten beställde jag in en iskaffe...Det skulle jag få ångra senare....Isen i kaffet var gjort av kranvatten...(ujuj)
Denna dagen hade jag oxå hjärtklappning och var väldigt tung i huvudet, men det är vanligt vid dessa höjder...så fort jag gjorde något för hastigt eller gick lite för fort, så gick hjärtat för fort....lite läskigt, men det var bara att ta det lugnt ett tag..
Klockan 15.30 var det så vår tur att få komma in till Dalai Lama....Det går inte att gå in hur som helst, då templet bara tar 2000 besökare per dag. Detta för att inte slita för hårt på det...Och man får vara inne där en timme...Templet stänger 16.30..
Först så var det vandring uppför ett gäng trappor....och det var inte det lättaste kan jag säga...solen gassade, det var nog en 30 grader i solen (tack o lov köpte jag mig en hatt tidigare), sen gick det ju inte att gå speciellt fort heller....Efter första trappstigningen rusade mitt hjärta i 180....Per och Mats var helt oberörda...(åtminstone sa de det). Efter en stunds vila så gick det att fortsätta. Redan där kändes allt väldigt mäktig..när man tittade uppåt så tornade templet upp sig över oss...
Uppe på en av gårdarna var det ett skådespel som var helt fantastiskt...kan det ha varit en 50 styckna som stod och trampade jord, så det skulle bli hårt och platt. Till det hade de oxå nån slags slägga i handen som de stampade ner när de gick fram och tillbaka....och till detta sjöng de....väldigt vackert...
Jag började känna uppe vid ingången att min mage började att knorra, att den vred om sig lite...men tanken på att gå på en toa här inne var inte precis lockande, så jag gjorde som kineserna....fes av mig lite medans jag stod i skuggan och vilade...Och när Mats, som bestämt sig för att söka upp toan, kom ut därifrån helt förvriden i ansiktet av fasa, så tänkte jag att det var bara att knipa igen....
Vi klev upp för ytterligare ett gäng mycket branta trappor innan vi var inne i rummen. Där inne kände jag att detta kommer inte hålla längre, för nu brann det där bak, så jag sa till Per att vi måste gå ner för nu kommer det i brallan.....det går inte längre....
Så Per(snälla han:-)) och jag var på väg ner , då Pao sa till guiden att hon skulle följa mig till WC så det var bara att hänga med...när jag kom fram dit höll jag nästan på att dö.....lukten trängde ut genom de skynken(som kunde stått för sig själv) som hängde vid ingångarna till resp. rum..Och precis när vi kom dit, kom en munk ut från ett av rummen..hjäääälpp...Och den här lukten..........mama mia....tänk er flera hundra års skit som bara ligger 30 meter ner och ingen tar bort det....men det brann fortfarande bak i brallan, så det var bara att ta ett djupt andetag, langa över väska och hatt till guiden, kliva innanför skynket, STÄLLA sig tillrätta över det avlånga hålet med träkanter på sidan..(ja jag hann reflektera över det, och jag hann även se ner i hålet 30 meter ner), phuu, dra ner byxorna och göra det jag var tvungen att göra......svettigt....
Ja vad ska man säga...jag har gjort "number two" hemma hos Dalai Lama....
Om man bortser från den här, i efterhand lite roliga, fadäsen var denna upplevelse otroligt mäktig för oss och vi var väldigt nöjda över att ha fått vara där..
Min mage hade alltså kraschat ihop och när vi skulle äta middag på kvällen, så blev det bara två stackars körsbärstomater. Men den show, med väldigt gammalt tibetanskt ursprung, vi fick se gick inte av för hackor...helt fantastiskt!!!
Men återigen....kinserna är mycket märkliga...helt plötsligt skulle alla upp på scenen och lägga en halsduk( som man fick när man anlände till restaurangen, för övrigt en sån vi fick när vi anlände till Lhasa), en slags hedersgest, om halsen på den som sjöng....Det så stökigt med alla som skulle fram till den stackarn som försökte att sjungam, att vakter (med skottsäkra västar!!!) kom upp på scenen och styrde upp...
Även vår vän Jerry blev helt vild och var faktiskt upp först och la en halsduk om sångerskan redan vid första sången av showen....
Jag ska kanske tillägga att vi blev kanske lite hänryckta, för helt plötsligt var vi oxå uppe o la en halsduk om en gammal, gammal liten man (han sjöng heeeelt otroligt), som då sjöng en sång speciellt för oss utlänningar.....Vilket jubel det blev....
Trötta, men mycket nöjda med dagen stupade vi i säng.."
"Söndag 27/5 LÄMNADE I SHIGATSE
På söndagen var det då dags för nästa utflykt (ingen rast, ingen ro)...Det hade varit en massa dividerande om vi skulle göra en fem-timmars eller tio-timmars utflykt....Det blev den på fem timmar...
En jak och så vilda "ships" på vägen upp till Shigatse....
Tempelbesök och övenattning i Shigatse (25mil från Lhasa) och en massa fina vyer efter vägen....Det var ett himla skumpande i fem timmar och jag mådde inte alls bra...Mitt huvud höll på att sprängas och jag mådde illa...När vi då äntligen kom fram till denna lilla stad, stannade vi för att äta lunch innan vi skulle checka in på hotellet...
Då säger Pao Ming till Per att de skulle dra vidare för att se Mount Everest och att vi skulle få stanna kvar här...!!!!Vi höll på att tappa hakan....hade vi fått utstå denna skitresa bara för att bli dumpade här i denna lilla håla....? Ja, tydligen...
Grejen var den att det var Per och Mats som kom med förslaget med Mount Everest, dagen innan och det var alla med på, men det är svårt att få tillstånd att åka dit och vi fick då inget...Pao Ming och Jerry fick ett tillstånd genom lite mygel...Men de talade aldrig om det för oss, utan drog först med oss hit, innan de sa något..
Vi hade velat haft möjligheten att få välja om vi ville vara kvar i Lhasa eller inte...
Nåväl..här var vi och lämnade åt vårt öde med chauffören som inte kunde ett ord engelska, men med order om att köra oss till ännu ett tempel (!), där vi skulle få guidad visning....Detta var vårt fjärde besök på ett tempel, och förutom det mäktigaste av dem alla, så kändes det faktiskt som att har du sett ett, har du sett alla................... Som tur var så var det en ung kille som var guide och han fattade nog ganska snabbt att vi var måttligt intresserade, så han anpassade turen till oss på ett mycket roligt sätt...han hade humor och det blev inte så tråkigt som vi trott...
Denna stad var nog inte så vana vid att se utlänningar och framförallt inte blonda...eller långa,stora tjejer....när vi var på ett köpcentrum precis bredvid vårt hotell, så direkt vi kom innanför dörrarna så pekade och fnissade de som jobbade där inne....Självförtroendet får sig en knäck...:-)
Kvällen ägnade vi oss åt att strosa runt lite, tog oss en öl på ett lokalt hak, men jag mådde fortfarande inte alls bra, så vi gick hem och la oss tidigt..."
"Måndag 28/5 LIVRÄDD UPPFÖR DET "LILLA BERGET"
Vid tolv denna dagen kom de då tillbaka efter deras tur till Mount Everest...De hade haft en jobbig resa med andnöd och så (de såg ganska slitna ut). Femton minus hade det varit på natten...brr..Men de hade fått väldigt fina bilder...
Så nu var det bara att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka till Lhasa....och den här gången skulle vi tydligen åka till nån sjö som låg uppe bland några berg....så det skulle ta ytterligare 2 timmar, så 7 timmar tillbaka....phu..
Hade jag vetat hur högt, slingrigt och brant detta "berg" var innan, hade jag inte åkt med...shit vad rädda vi var (Per erkände aldrig, men jag såg nog att han darrade lite..:-))...hade bilen bara kommit lite utanför vägkanten, så hade vi lätt kunnat åka av vägen...och då var det inte tal om att hamna i det lilla diket, utan då talade vi om att rulla utför flera kilometer...rakt ner...
Väl uppe så var det värsta stormen och det var inte så skönt att stå där ute...jag lägger in en bild så ni kan få se hur skönt vi tyckte det var....men utsikten var nice....
Vi hade sagt till chauffören att han BARA fick köra på ettan ner och motorbromsa, för annars skulle vi kliva ut och gå ner...jag tror aldrig han kört så sakta nerför där nån gång tidigare...men för oss kändes det bättre, för det var riktigt läskigt....Vi kom välbehållna ner och väl tillbaka till Lhasa gick vi på en lokal restaurang som serverade färsk sheephead...(!!!) och yaktounge...(!!!)....MUMS...
Vi tog jaksteken...."
"Tisdag 29/5 och Onsdag 30/5 VI STANNAR I LHASA
Efter strapatserna de senaste två dagarna, bestämde vi oss för att stanna kvar i Lhasa när de övriga åkte ut på nästa utflykt, den på tio timmar.....phu...
Nu först kändes det som att vi hade semester..vi sov länge...tog en taxi upp till stan och gick o satte oss på ett café...åhh så skönt....och rent och fräscht var det oxå...
Det skålade vi för..."
